2014

Stjärnor på besök i Adak

För 23:e året klipptes bandet. I år av två namnkunniga från teaterscen och filmduk; Ann Petrén och Leif Andrée, som båda förkunnade sin hänförelse för Adak och den intima och unika filmfestivalen.

Vid ett av de dukförsedda borden står Emelia Svahn och lägger sista handen vid snittarna. Nu är allt förberedelsearbete över. Sådant hon gjort på fritiden.

– Jag har bokat filmer, det har tagit sin tid att ringa och försöka få tag på folk, berättar hon.

Men påpekar samtidigt att man ju är ett helt gäng som hjälps åt. Så det går.

Efter mingel med hedersgästerna visas långfilmerna ”Masjävlar” och ”Om jag vänder mig om.” Filmer som hedersgästerna själva valt. Två kortfilmer finns i programmet och regissören André Löwenbrååt från Stockholm finns på plats. Huvudrollsinnehavare i båda filmerna är Leif André.

Ett samarbete som inletts när den unge filmstuderande Löwenbrååt på vinst och förlust skickat ett manus till Leif Andrée, som med förtjusning nappade:

– Jag gjorde ideellt, manusen var så himla bra, säger han.

Ann Petrén begrundar platsen. Den lilla dungen där den gamla biografen står. Enkelheten, tystnaden och sinnesron. Hon hänförs av den:

– Detta är första gången jag besöker Norrland sommartid. Det är fascinerande. Man färdas miltal, och det bara pågår, säger hon med drömmande blick.

Storstadsmänniskan som prisar Dalarna där hon finner frid. Glesbygden engagerar henne.

Efter Masjävlar säger Ann Petrén:

– Det är en ständig kamp mellan stad och landsbygd. Jag menar; då man ror vet man vart man ska, men man tittar hela tiden på varifrån man kom.

Kollegan Leif Andrée älskar sitt jobb. Alla roller, oavsett. I 25 års tid har han levt på sin scenkonst, där teatern varit och är grundbulten. Gillar mest när han får mustiga karaktärer att ”bita i”.

Drömrollen?

– Att få spela skurk i en Bondfilm. Du vet en sådan vidrig typ, ja, en sån, säger han och ler ett alldeles varmt och snällt leende.

(Norran, 21/7-2014)