Elviras döttrar Solvieg Nystedt samt Rodhe Forsberg-Kolsjö klipper bandet tillsammans med Ronny Tomasson vid invigningen av Elviramuseet den 21 juli 2002

Ronny har katalogiserat och märkt ut alla stenar som vi visar.

Elviramuseet

Elvira föddes den 8 nov. 1917 och innan hon fyllt 3 år blev hon faderlös. Elviras barndom präglades av fattigdom, bristfällig skolgång och hårt arbete som underårig. Hon får rykte om sig att vara duglig och arbetsam. Hon jobbade som kocka åt timmerhuggare i Sorseleskogarna.

1938 gifte hon sig med Hubert och fick 5 barn. De drev ett småjordbruk och strax innan krigsslutet började Hubert som nattvakt och smörjare i Adakgruvan. Elvira hade ett genuint intresse för lokalhistoria.
Under åren som följer börjar hon att samla foto, text och dialektdokumentation om Malåbygden. Materialet ska arkiveras via DUAM, Dialekt-, ortsnamns- och folkminnesarkivet i Umeå.

Det fanns en vetgirighet hos Elvira, en läslust som formaliserats. Men i femtioårsåldern blir något förlöst, hon tar körkort. Då har hon redan påbörjat kompletterande grundskole- och gymnasieutbildning. Hon fördjupar sig i ämnen som psykologi och pedagogik. Och får högskolekompetens.

Senare när hon studerat hos SGU, Sveriges Geologiska Undersökning, får hon papper på att hon är behörig att själv undervisa i ”Malmbehandling och Gruvteknik” inom den kommunala vuxenutbildningen.

Strax före jul 1974 skriver lokaltidningen Norra Västerbotten om Elvira , den första kvinna som fått Norrlandfondens stora pris i Mineraljakten. Därtill rubriker som; ”Fynd av Mineraljägare.” ” Ska det kunna rädda Adak?” Bolidenbolaget ska ju lägga ner gruvverksamheten i området och bygden tycks dödsdömd.

Elvira fortsätter att få priser och utmärkelser, blir både lokalt och på riksplanet känd för sitt stora mineralintresse. Hennes största fynd ”Elviramalmen”, en kopparåder som innehåller hundratals ton malm ger stora förhoppningar om en ersättningsindustri, men malmfyndigheten bedöms efter prospektering inte tillräckligt lönsam för brytning.

”Utdrag från sonen Martins biografi om mor Elvira”