Gallery

p1130061 p1120995 p1120986-medium p1120973 3102095 5802062

Sagan om Saga

En del av den underbara sagan om Sagabiografen.

30 år stod Sagabiografen alldeles orörd, tills ett gäng entusiastiska bybor upptäckte den i slutet av 80-talet bakom massor med sly och björkris en otrolig kulturskatt i skogsgläntan. En lada i storskogen, nerfryst och orörd.

Det var det mest otroliga….ingenting var rört sen Östen och Edit gick ut ur huset. Inte en fönsterruta var trasig, ingen mus hade gnagt sönder något. Möbler, barnkläder, porslinet i skåpet, filmprojektorn, allt var som förr. T o m filmaffischerna var kvar på väggarna.

På köksbordet stod en bricka med kaffekoppar, det såg helt enkelt ut som om Edit och Östen snart skulle komma tillbaks.

Då entusiasterna, med Alve Johansson och Eivor Jonsson i spetsen, visade sitt underbara fynd till länsantikvarien fick de höra: ”Riv rucklet”. ”Aldrig i livet”, sa Eivor, och hon brukar få som hon vill.

Det bildades en intresseförening för Sagabiografen där Eivor blev ordförande. Denna förening drev fram en renovering av bion till originalskick med hjälp av hela Adak. Ny filmduk och en nygammal projektor ( från 40-talet ). Sponsorer jagades och hittades. Museet hjälpte till med att blanda originalfärg på gammeldags vis, och resultatet blev en tidsenlig 40-tals bio i skogen.

En ren nostalgitripp.

När jag kom in i salongen första gången kom jag direkt  tillbaks i tiden, ca. 50 år. Längst bak i salongen står en gammal vedkamin. Den som först kom till biografen började eldade i kaminen och fick fribiljett till filmen…..

Längst fram i salongen hänger ett draperi, stort och mörkt med guldstjärnor i folie påklistrad, gjort i Eivors kök.

På masonitväggarna, målade med lingon mjölkfärg på gammalt vis, hänger filmaffischer med Doris Day,  komedin ”Kärlek på turné” med Per Oscarsson, ”Raggare” med Christina Schollin och Hans Wahlgren och många flera.

Stolarna är en historia för sig, stenhårda och charmiga. Röda löpare ligger på plankgolvet, det luktar nostalgi, det är bara jag som är ny……som i en annan värld.

När bion börjar glömmer man helt bort att det är trästolar som gäller. Även om filmen är ny, så är inte atmosfären det . Och mitt under filmen blir det paus…det ska bytas filmrulle! En tid att strecka på benen och gnida rumpan, (för nu känns det att det är trästolar.) Vilken känsla!!

Premiären-93

För att alla människor skulle få möjligheten att få uppleva detta föddes iden till en filmfestival. Den 18. Juli 1993 blev den en realitet, och har sen dess varit en årlig festival. Denna första filmfestival gick i 40-talets tecken. Hela Adak klädde ut sig, kläder och bilar blev plockat fram från vindar och garage. Det blev visat en del äldre film blandat med nytt.

På besök fick Adak filmfestival Sickan Carlsson och Annalisa Ericson, det blev oförglömligt möte för alla parter.

1994 blev festivalen besökt av 2300 personer. (Adak har 170 invånare)

1995 bjöd vi in Jonas Gardell för att berätta om sin då nya film ”Pensionat Oscar”. Jonas kom  för att kolla upp de konstiga människor som kan hitta på något så korkat som att ha en filmfestival  mitten i ingenmansland. Det blev kärlek vid första ögonkastet för alla parter. Jonas blev så gott mottagen att han fick skriva autografer på Adakbornas traktorer, och det säger mycket.

Efter besöket i Adak skrev Jonas en monolog om sitt besök här. Monologen ingår i succéföreställningen ”På semester i mellanmjölkens land”, och är en hyllning till de halvgalna samhället i Norra Norrland.

Året efter, 1996, blev det ingen invitation till Jonas. Så 1997 tog han saken i egna händer, och kom hit i förbindelse med att filmen hade 100-års jubileum i Sverige 21/8. Han framförde då revyn ”På resa i mellanmjölkens land”, där monologen om Adak ingår.

Adaks hedersmedborgare.

1998 års filmfestival blev speciell,inte bara för att det blev en smygpremiär på filmen ”Sanna Ögonblick”.  Adak fick den ära att utse en hedersmedborgare. En ambassadör för byn, en som i alla sammanhang går i god för att Adak är stället man ska besöka om man vill uppleva äkta 40-talsnostalgi och äkta norrländsk byakultur varvat med film och festligheter.

Jonas Gardell blev högtidligt krönt till ”Hedersmedborgare i Adak af Malå” av kommunstyrelsens ordförande Rolf Andersson. Han fick mottaga en symbolisk nyckel, blommor och en yxa gjord av en lokal hantverkare.

Torsdagsfilmen- en tradition

Filmfestivalen blev fort en tradition, det tog ett år, men skulle verkligen bion stå still hela den övriga tiden. ”Nej, det går inte för sig”, tyckte biografens intresseförening. Det skulle bli som förr, en bio för folket, trots att gruvarbetarna inte fanns längre. Torsdagsbion blev infört 1994.

Prick på dagen 50 år efter urpremiären 30 September 1944, visades ”Jakobs Stege” och  Sunes sommar”. 1995 visades 25 filmer som torsdagsbio och var i snitt besökt av 70 personer varje gång. När man tänker på att Adak är en liten by med 170 invånare så kan man förstå hur stolta och måna vi är om vår biograf.

För närvarande visar vi inga torsdagsfilmer, men vem vet vad som händer nu med den digitala utrustning som är installerad.